Aktuella med: skivan Roadman Bakgrund: Grundades i Falun 2004 av basisten Peter Fröbom och sångerskan Annsofie Lindström.
Låten liksom lägger sig tillrätta med en skramlig fras på dobro-gitarren och så kommer det rytmiska slaptone-drivet från ståbasen igång. Om man är ute efter Falun-baserade bandet Gravitys musikaliska egenart kan man börja mitt på senaste skivan Roadman med låten Say When. (Bild: Lisa Tell)
Janne Ekmans hesa dobro-klang är bluegrass-drypande så att det räcker till medan Peter Fröbom låter strängarna smattra mot greppbrädan så att basen blir en helt egen rytmsektion och avslöjar samtidigt sin bakgrund i femtiotalsrock och rockabilly. Rent stilmässigt är det någonstans vid den skärningspunkten man hittar detta band. Utan traditionell fiol men med desto mer energiskt driv. – För mig har det alltid varit självklart att det där går ihop, säger sångerskan Annsofie Lindström som grundade bandet tillsammans med nyss nämnda basspelare på höstkanten 2004. Peter sade redan då att vi måste ha lite mer energi och kraft. Vi tyckte att en del svensk bluegrass lät rätt tam. Den energin tror jag ger en lite egen ton, även om det alltid är svårt att prata om sin egen musik på det sättet.
De hade då spelat tillsammans i en konstellation kallad The Backporch band men ville komma vidare. När Annsofie Lindström berättar märker man tydligt erfarenheten av mängder av band och av den speciella gruppkänsla med fram- och avigsidor det innebär att slå sig ihop och försöka åstadkomma något tillsammans. Vid den här tidpunkten hade hon och Peter viljan att satsa lite mer, prioritera lite tuffare i tillvaron, och de sökte andra som var beredda att göra lika. Som närsomhelst tar ledigt från jobbet för att kunna ta en spelning. – Vi sade redan då att vi måste fråga de bästa musikerna i landet om det ska bli något på riktigt, berättar hon. Annars blir det inte något att satsa på, så vi kontaktade Kenneth Kjellgren och Janne Ekman för att spela banjo och dobro, eftersom det är kluriga instrument. Och viktiga, om det ska bli bra. – Vi visste ju att båda var upptagna med andra band då, men de tackade ja. Ja, det kändes nästan som om de väntat på att vi skulle fråga, säger Annsofie Lindström.
De fyra som därmed nämnts utgör på något sätt bandets hårda kärna. Såhär några år senare kan man konstatera att ett antal musikanter på mandolin och gitarr hunnit passera. Just nu är det Mikael Grund och Lars Lissola som spelar dessa båda instrument, medan gitarristen Simon Stålspets är den som spelar på skivan. – Det var jätteroligt att ha med honom. Han tillförde jättemycket med sin bakgrund inom folkmusik, fransk jazz och allt möjligt. (Han ingår bland annat i folkmusikbandet Svart Kaffe, Liras anm). Bandet fick spurta för att få sin platta klar i somras lagom till nästa milstolpe: en USA-turné med spelningar bland annat på Grey Fox bluegrass festival, nära Albany i östra New York State. En erfarenhet som innebar ett lyft på många sätt. Dels visade det sig lättare än man kunnat tro att fixa spelningar, dels var den amerikanska publiken översvallande positiv. – Vi vill ju åka tillbaka dit. Det var ett otroligt gensvar och de tyckte det var jätteexotiskt med ett svenskt band. Dessutom var det extra roligt för mig att så många tyckte att vi hade en egen stil och en karismatisk frontfigur… Samtidigt händer det saker på hemmaplan. Skivsläppet följdes av en del positiva recensioner och plötsligt har dörrarna öppnat sig för fler scener i Norden. Hittills har många av spelningarna varit koncentrerade till Stockholm eller Dalarna, men nu är tanken att arbeta in sig på de nordiska festivalscenerna med sikte på den kommande sommaren.
Annsofie Lindström beskriver den svenska scenen i termer av positiv förändring. Det som tidigare varit en gubbig genre med entusiaster som varit nöjda med att spela för andra entusiaster har på något sätt öppnat sig. Band som Baskery och Abalone Dots har gett sin egen tolkning av musikstilen och i den traditionella fåran har exempelvis bandet G2 höjt ribban. Även Gravity gör sin egen version av bluegrass som rör sig ledigt mellan trad-låtar som This World is not my Home till exempelvis Way past gone där det finns en lätt brylcremedoftande boogiebotten. Däremellan en furiös picking-tagning av Billy Joe Shavers Georgia on a fast Train och stillsamma If I should fall behind – ett av Springsteens mindre kända nummer. Och samtidigt som Gravity riktar in sig på att komma upp på ännu fler scener är man på låtjakt. – Vi har kontakt med några låtskrivare som Ronnie Crutcher, Fur Dixon och Steve Werner men nu behöver vi lite nya grejer som vi kan testa live så att vi vet om de funkar när vi går in i studio nästa gång. Det bör infalla framåt hösten om ett år, om nu planerna går i lås – vilket det mesta tyder på. Med god press och musiker som prioriterar ett gig framför allt annat. – Men det hänger ihop. Har man mycket spelningar går prioriterandet av sig själv, säger Annsofie Lindström.
Faluröd bluegrass på export till det stora landet i Väster. Bild från Cantab Lounge i Cambridge Boston Massachusetts
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »
Jonas Bergroth
Spelmannen Per-Olof Moll som fick Zornmärket i guld 2009 bland annat för sitt traderande av musik från Särna avled för några veckor sedan. 2003 gjorde Moll skivan Jaggu lekar med mångårige spelkamraten Per Hardestam. Sommaren 2010 hade duon spelning på Ransätersstäman – vi länkar till en videoinspelning från tillfället.
.gif)
.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
