– Att vara vit kvinna i Paris 1993 och ge ut sån här musik – det var ingen som fattade det! Men nu är det trovärdigt. Sofi Hellborg tycker tiden är mogen för hennes afrostil.
Bild: Hans Aarenstrup
Aktuell med: Albumet To give is
to get, som släpps i slutet av februari på nya malmöbolaget Ajabu.
Sverigeturné i mars, featuring Tony Allen med flera.
Bakgrund:
Altsaxofonist, uppväxt i Lund. Först musiklinjen i Svalöv och sedan
till Kamerun som 20-åring för att studera pygmémusik. Åren 1985-99 med
Paris som bas. Fyra skivor i eget namn sedan debuten 1993.
|
Saxofonisten Sofi Hellborg har levt större delen av sitt vuxna liv i Paris. Snart släpper hon sin femte platta med en helt oväntad kombination av gäster: Tony Allen och Timbuktu.
De förenas i en musik med tonvikt på det afrobeat som faktiskt har just Tony Allen som upphovsman. Under åren (1964-78) han spelade trummor med den nigerianske legenden Fela Kuti.
– Tony och jag har länge pratat om att göra något tillsammans. Vi
känner varandra sedan länge. Första gången vi spelade tillsammans var i
London 1985, och sen flyttade han, liksom jag, därifrån till Paris. Han
är verkligen en mycket fin och ödmjuk människa. Rolig. Jag önskar att
jag fortfarande åker runt och spelar när jag är 65, som han.
Tony
Allen uppskattar Sofi Hellborgs egna sätt att tolka afrikansk musik.
Själv har han på senare år plötsligt blivit het i vida kretsar, även
inom dj-världen där hans afrobeat samplas flitigt:
– Jag slutade
aldrig tro på det här, genom upp- och nergångar. Det har varit en lång
resa, en kamp! Jag bara undrar varför detta händer först nu, och inte
tidigare. Men det är väl ödet.
Sofi Hellborg skrev två av
låtarna speciellt med tanke på Tony Allen. Han spelar även på
ytterligare två låtar. På resten av skivan medverkar Sofis ordinarie
trummis, Jean-Francois Ludovicus från Martinique, bosatt i Paris.
Timbuktu
är med på den enda låten med svensk text, Har du hört – ett spår med
klar hitkaraktär. Ämnet är kriget. Timbuktu svarar Sofis sång med sin
karaktäristiska röst, i gränsområdet mellan sång och rap.
– Jag är
mycket nöjd med hans insats, och glad att han är med! Han gör spännande
musik, blandar olika stilar. Där finns även en del afro. Alla vill till
himlen, Timbuktus senaste, är väldigt mycket highlife tycker jag. Jag
respekterar honom både som person och textskrivare. Vi har stött på
varandra här i Lund, han är ju uppväxt här och har varit och lyssnat på
mej när jag har spelat.
Sofi Hellborg lämnade Sverige redan
1982. Via Afrika och London kom hon till Paris tre år senare, tack vare
engagemanget i Mory Kantés band, där hon blev kvar i sex år, bland
annat när Kanté slog igenom med hiten Yéke Yéke.
– Jag har alltid varit mycket inspirerad av afrikansk musik. Men jag vill ändå göra min egen musik.
–
Vi är som svampar, ända från det att vi föds. Våra sinnesintryck är
våra referenser till verkligheten. Det viktigaste är vad man gör av
dem, som konstnär.
Hon debuterade med ett eget franskt band 1993
och fortsatte verka på den heta parisiska afroscenen fram till 1999. Då
flyttade hon tillbaka till Lund.
– Jag blev gravid. Ville inte
låta ett barn till växa upp i Paris. Och ville inte att min son, som då
var tio år, skulle gå kvar i den hårda, gammaldags franska skolan.
Mamman i henne fattade beslutet. Men för musikern Sofi Hellborg var det tungt.
–
Det var som att vända ett tjockt blad i en stor tjock historiebok. Att
flytta från alla vänner och kontakter inom musiken. Jag saknar dem
fortfarande mycket! Men det är bra att våga ta sådana steg. Livet har
olika perioder …
Strax efter släppte hon sin förra platta. Sen
dess har hon legat lågt, inte riktigt haft motivation för att jobba med
sin egen musik utan parallellt arbetat som musiklärare.
– Det är
svårt att alltid kämpa, jag har ju hållit på med detta i över tjugo år.
Det är först nu som den här musiken ligger i tiden, säger Sofi Hellborg.
–
I dag finns det många andra som blandar olika kulturer i sin musik. Man
behöver inte längre komma från Afrika eller Latinamerika för att spela
musik därifrån.
Sofi Hellborg beskriver den nya plattan som
vildare än de tidigare, samtidigt som en del av de instrumentala
låtarna är lite melankoliska. Javisst. Redan från första takten känns
det att hon har tagit ett rejält kliv iväg från sitt tidigare sound. Nu
ligger trummorna och Mats Ingvarssons bas långt fram och på hög volym
kan man lätt föreställa sig låten i klubbmiljö, samtidigt som den
fortfarande bör tilltala världsmusikfolket.
Viktig för det nya soundet är Jens Lodén, mixare och medproducent.
–
Vi pratade om att ha någon som är mer modern. Jag lyssnade på det han
har gjort innan, till exempel plattan Reunion och remixen av Per Texas
Johanssons Holon.
Men det är ingen klubbskiva, är Sofi Hellborg mån om att poängtera.
– Den är inspelad live i studion.
|
Annika Westman
Spelmannen Per-Olof Moll som fick Zornmärket i guld 2009 bland annat för sitt traderande av musik från Särna avled för några veckor sedan. 2003 gjorde Moll skivan Jaggu lekar med mångårige spelkamraten Per Hardestam. Sommaren 2010 hade duon spelning på Ransätersstäman – vi länkar till en videoinspelning från tillfället..jpg)
.gif)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
