I år hade man bara kvinnliga headliners, och för detta fick man blommor från Likestillingsombudet (motsvarar vår svenska JÄMO). I stället för att satsa på ett jättetungt namn, bokade Varanger i år in en fin bukett av internationella kvinnliga musiker. Instrumentalister som japanska pianisten Hiromi och Marilyn Mazur men även ett brett spektrum av sångerskor, från Norges egen Sissel Kyrkjebö till den portugisiska Maria João (som sjungit med Zawinul Syndicate). Det stora intresset från både publik och media visar att det var ett mycket lyckat grepp att sätta kvinnor i fokus, med ett fint bildkollage på festivalaffischen.
Man tar också vara på sitt läge i en spännande region, där samisk och rysk kultur blandas med influenser från en i förhållande till invånarantalet ganska markant grupp med asylsökande. Jojk, afrikansk highlife, ryska stråkar och körer - på festivalprogrammet hittade vi bl a den elektronikinfluerade vokalgruppen Transjojk med den pakistanske qawwalisångaren Sher Miandad Khan som gästartist. Och den sydafrikanska sångerskan Melanie Scholtz som gjorde två kyrkokonserter tillsammans med den norska jazzgruppen Dixi, och den ryska kören Amadeus, förstärkt med norska, finska och afrikanska sångare.
På en konsert stod asylgästernas musikprojekt i centrum, och på en annan scen låg fokus på modern jazz med elektroniska influenser, t ex Supersilent.
En mycket vänlig stämning präglar hela festivalen. Och man kan förflytta sig mellan de olika scenerna genom ett par minuters promenad - i ett dagsljus som bara övergår i en mycket lätt skymning runt midnatt.
www.varangerfestivalen.no