Pianisten Esbjörn Svensson död

– I början ville jag bestämma hur de andra skulle spela men med tiden har jag blivit bättre på att låta dem vara sig själva, säger Esbjörn Svensson. (Bild: Jim Rakete) Fakta Esbjörn Svensson Trio Bakgrund: Sveriges kanske mest framgångsrika jazzgrupp någonsin. Skivguide till EST E.S.T. Live ’95 Återutgivning av hur trion lät i början. Mer Jarrett-gospel och virtuostös än suggestiva groover. Gagarin’s Point of View Första gången E.S.T tog med sig de elektroniska instrumenten in i studion. Även albumet som öppnade dörren till Europa 1999. Tuesday Wonderland E.S.T. tar för varje skiva ett nytt steg in i sin egen värld. På senaste studioalbumet (2006) framstår de tre som en enda kraft. Olika lager i samma täta, komplexa struktur.

EST. I Jazzsverige behövs det bara tre bokstäver för att identifiera Esbjörn Svensson Trio. Gruppen som lyckats ta jazzen till pop­listorna.
Med en unik blandning av akustisk pianojazz, electronica och rock är de förmodligen Sveriges tyngsta bidrag till jazzvärlden någonsin.
I år fyller EST femton och det är dags att summera.

– Vi har gjort en resa som vi inte ens kunde drömma om, säger pianisten Esbjörn Svensson i sin mobiltelefon från Rottweil i Tyskland. I bakgrunden hörs vårfåglar tjuta av glädjefnatt.
Vi är i början av maj och trion är mitt uppe i en kortare Europaturné.
– Redan med första plattan (When everyone has gone, Dragon 1993) hade vi en massa musikaliska idéer plus att vi ville nå en publik utanför jazzklubbarna. Men att det skulle gå så här långt kunde vi aldrig tro.
Kurvan för Esbjörn Svensson, trummisen Magnus Öström och basisten Dan Berglund har faktiskt pekat oavbrutet uppåt i ett och ett halvt decennium.
Senaste studioalbumet Tuesday Wonderland har sålt i runt 100 000 exemplar, trots att hela industrin vacklar. Viaticum nådde 2005 fjärdeplatsen på svenska topplistan och topp 50 i både Tyskland och Frankrike.
Året efter prydde EST omslaget till världens mest klassiska jazztidskrift Down Beat.
Som första europeiska grupp någonsin.
Redan i Orkesterjournalens intervju 1994 framträder den då 30-åriga pianistens drivkraft tydligt. Rubriken lyder: Jag vill visa mig!
– Jag vågar ta plats nu, vill ta plats, visa mig, säger han i artikeln.
Så hade det nämligen inte alltid varit. I Fredrik Norén Band vid mitten av 80-talet kände han sig som en städad skolpojke.
– Jag var väldigt rädd att trampa över – att göra nånting som stack ut.
Att grimasera och häva sig över klaviaturen är inga publikfriande manér utan metoder för att släppa fördämningarna och kunna hänge sig totalt åt musiken. En frihet som tagit tid att erövra.

Det gick så långt att Esbjörn, efter tre och ett halvt år med trumnestorn Norén, helt lämnade jazzen för att spela synt med Pernilla Wahlgren och Orup.
Med sig från popvärlden tog han senare två lärdomar som än idag genomsyrar hela EST. Efter misslyckande med egna popförsök insåg Esbjörn att det inte går att anpassa sig och försöka göra det som anses rätt. För att lyckas måste man utgå ifrån sig själv.
Den andra läxan handlade om fokusering. I popvärlden gör en artist sin grej och inget annat. Esbjörn som under några år spelade med nästan hela jazzsverige, slutade därför i alla andra grupper efter att trion debuterat.
– Rent ekonomiskt var det ett svårt beslut. Men så här i efterhand vet jag ju att jag valde rätt. Det är vad som krävs för att lyckas, resonerade han i Lira 2003.
Redan från början var Esbjörn övertygad om att det går att nå kommersiell framgång även med jazz­musik. Trion spelade överallt och lärde sig hur man fångar en publik. De kände tydligt att det fanns människor som ville lyssna på deras musik men som aldrig skulle gå in på en jazzklubb.
På matkrogen Felix i Stockholm hade de ett stående inslag där Esbjörn spelade melodica och Magnus skedar. Efter detta nummer hade folk blivit nyfikna och entusiastiska.
– Har man bara fångat in publiken så kan man spela nästan vad som helst, sa Magnus Öström till OJ 1998.

Snart hade EST en egen bokare och släppte skivor på hippa popbolaget Diesel. Med första elektroniska utflykten From Gagarin’s point of View tog de 1999 steget ut i Europa via tyska bolaget ACT. Numera behöver EST inte ta till några som helst köksredskap för att vinna sin publik. De säljer ut konserthus på många platser i världen. Från början var Esbjörn dock rädd att gruppens intima publikkontakt skulle kunna gå förlorad i dessa större lokaler.
– Förr ansträngde vi oss hårdare när vi spelade på större ställen. Som när man pratar högre och snabbare när man blir exalterad och vill höras. Fastän budskapet kanske går fram bättre om man bara pratar som vanligt.
För att nå en publik krävs nämligen bara en sak. Kommunikation.
– När man spelar ihop handlar det mer om att lyssna än att själv uttrycka sig. Vi måste komma in i ett tillstånd där vi skruvar in oss på varandras våglängder. Så att vi tre tillsammans genererar ett bra brus.
Detta brus färdas sedan effektivt genom lokalen och drar in alla som vill vara med.
– Du behöver inte berätta roliga historier. Det enda som behövs är musikalisk kommunikation, säger Esbjörn Svensson.
Magnus och Esbjörn har odlat denna kommunikation ända sedan barndomen i Skultuna då Esbjörn spelade elbas och Magnus slog på målarburkar. Nu har de två och Dan Berglund spelat ihop sig så väl att de tydligt känner när kommunikationen är som telepati. De gör aldrig upp någon låtlista inför en konsert. Vad som helst kan hända och oftast funkar det. Musikaliska detaljer diskuterar de sällan.
– När det inte fungerar gäller det att inte vara där med intellektet och döma, utan istället slappna av och inte styra. Det är som med meditation.
Men trots, eller kanske snarare på grund av, femton år i samma turnébuss är trions medlemmar långt ifrån oskiljaktiga.
– På turné kanske vi äter frukost tillsammans om ens det, säger Esbjörn. Sedan går vi ut var och en för sig och möts upp vid bussen när det är dags att fara vidare.
Dan är hårdrockare och spelar gärna bas med wahwah-pedal, Magnus håller koll på popsvängen med Sigur Ros och Radiohead och Esbjörn lyssnar på klassiskt.
– I början ville jag bestämma hur de andra skulle spela men med tiden har jag blivit bättre på att låta dem vara sig själva. Musiken blir bättre om man inte förställer sig. Sedan länge tittar vi mer inåt än utåt. Kanske är det den friheten som gör att det väldigt sällan är bråk i den här orkestern.

Majturnén i Tyskland är en succé så här långt med bra väder och entusiastiska konserter. Efter Rottweil ska bussen rattas mot Basel i Schweiz.
För några år sedan, när både Europa och USA skulle erövras, var trions schema intensivt. De gjorde allt. Över­allt. Var borta i månader.
– Men till slut orkar man inte mer, säger Esbjörn. Det funkar inte i längden att ha familj och vara borta i så långa sjok. Vi har ju haft det här jobbet i femton år.
Nu är de ute en vecka i stöten. Med tiden har de byggt upp en plattform och kan vara mer kräsna. De behöver inte längre tacka ja till allt.
I Europa fyller de konserthus på många håll och i USA har de bra publik i storstäder som New York, San Francisco, Seattle och Chicago. Det är för svårt att slå igenom tvärsöver ett så stort land. EST:s mål är inte längre att växa.
– Nu handlar det om att hålla i de territorier vi har. Att komma tillbaka och visa att vi utvecklas, säger Esbjörn.
För musikaliskt pågår utvecklingen fortfarande. I september kommer en ny skiva.

Tidigare album har burits av en tydlig idé och ett marknadsföringskoncept. Tuesday Wonderland från 2006 lanserades med ett magasin/fanzine med notblad, reportage och intervjuer med bland andra Pat Metheny och Kristina Lugn.
Hur nya skivan kommer att låta och se ut vill Esbjörn ännu inte gå in på. Men han säger att den känns speciell och som ett steg framåt.
Att samarbeta med någon utomstående solist, vilket journalister och arrangörer ibland drömmer om, är däremot inte aktuellt. Med en fjärde person blir det som att börja om på nytt. Tillbaka till att bestämma låtordningar och planera.
– Solist och komp kan vara kul en stund men det är mer intressant när samtalet drar iväg åt alla möjliga håll, när man kan prata i munnen på varandra. Vi har hittat vårt sätt att kommunicera och det är inte lätt för någon att bara hoppa in efter femton år.

FOTNOT: Lira har inga besked om vad som kommer att hända med den nya skiva som nämns i texten och som var planerad för utgivning i september.

Emil Carlsson

Fler artiklar från samma nummer: