|
Jazz i Sverige 2010-pristagaren Samuel Hällkvist är en musiker med många bollar i luften, som medlem i fyra musikakter och med en turné på gång. Trots det tog han sig tid att prata med Liras Pierre Martin om oljud, genreproblematik och varför Danmark är bättre än Sverige. (Bild: Martin Bogren)
Skivan Center, en del av Jazz i Sverige-utmärkelsen, släpptes den 20 januari. En dryg vecka senare prisades The Opposite-plattan Intertwined på Manifest-galan som 2009 års bästa jazzproduktion. Gemensam nämnare för båda är gitarristen Samuel Hällkvist som tycks vara inne i ett stim av positiv uppmärksamhet. Men faktum är att Hällkvist fick reda på att han skulle bli Jazz i Sverige-artist 2010 redan i maj förra året och säger att det varit svårt att hålla det hemligt så länge. Men bra för att kunna planera. Utmärkelsen har funnits sedan 1972 och innebär bland annat en skivutgivning och nationell och internationell lansering. Senast en gitarrist fick utnämningen var 1993, då Max Schultz slog igenom stort med sitt första album i eget namn.
Samuel Hällkvists Jazz i Sverige-platta Center består av nio låtar, varav sex är Samuels egna. Två av dem är skrivna under en dag vardera, på tåget till och från jobbet. De övriga är skrivna av Katrine Amsler, Samuels sambo och kompositör för Television Pickup, av Johannes Burström som spelar bas i Center och av Klas-Henrik Hörngren i Klabbes bank.
– Det blev en kul grej av att be musiker som man gillar att skriva för det här bandet. Det spännande är att själv sammanställa det till något som har en röd tråd, säger Samuel.
Center består förutom av Samuel på gitarr av saxofonisten Joel Wästberg som också spelar golvpuka och lite gitarr, Johannes Burström på elbas och dator och Knut Finsrud, trummor.
Hade skivan blivit det den blev, om du inte hade vetat att du skulle turnera som Jazz i Sverige-artist?
– Något liknande hade det säkert blivit, jag känner mig trygg i att göra det jag gör. Sen blir det spännande att se om de senaste årens debatt kring utnämningen fortsätter, säger han och hänvisar till den kritik som uttryckts kring framför allt Wildbirds & peacedrums.
– När det gäller dem och förra årets artist, Josefine Lindstrand, är jag ju partisk eftersom jag känner dem, men jag tycker att det är helt rätt att den grupp som utser artisterna vågar välja helt otippade alternativ. Det där med jazz, det är ju musik som förändras och det är kul att det fortfarande kan uppröra någon, säger han.
Samuel spelar även banjo, lapsteel, ukelele och mandolin ”vid särskilda tillfällen” och han är gitarrist i Television pickup, som han beskriver som en grupp som blir mer och mer som ett band där alla bidrar.
– Inte heller där är det så noga med genrer, det handlar mer om stämningar och ett berättande. Min musik är varken friform eller traditionell jazz och det kan bli problematiskt ibland när man letar spelställen, men den som gillar det gillar det, annars gör man det inte …
Förutom det nybildade bandet Center skriver Samuel även för sin egen trio 15,5, som han säger ligger ganska nära Center. Och så är han alltså med i nämnda The Opposite, som släppte sin första skiva i höstas. Dessutom är han med i Rhododendron string band som spelar ”låtsas-country”, med soundet av country, men jazzens improvisation som en av byggstenarna. För ett par år sedan flyttade han från Malmö till Köpenhamn. Mest av sociala skäl, säger Samuel. Han och Katrine fick barn och hennes släkt finns i Danmark.
– Det är lite typiskt att det var då som det började röra på sig med jobb i Malmö. Men det har varit lättare att komma in i Köpenhamns musikliv. Mest för att vi känner många där, men även för att det är större och jag tycker att det är en lite mer öppen attityd i Danmark, säger han.
På frågan om hur bemötandet skiljer sig mellan arrangörer och publik i Sverige och Danmark är det första Hällkvist nämner han att det mest slående är framförhållningen. I Sverige måste man planera i minst ett år i förväg, vilket kan vara skönt. Men i Danmark kan man vara mer spontan och få riktigt bra spelningar på kort tid.
– Dessutom fungerar Danmarks tariffsystem för ersättningsnivåer väldigt bra. Det är inget konstigt med att kräva ett rimligt gage och det gör det lite enklare i förhandlingarna.
Samuel gick på jazzgymnasiet i Gävle, med bland andra Thomas Backman i Television pickup. Sedan blev det folkhögskola i Skurup och Musikhögskolan i Malmö. Han lyssnade mycket på hårdrock hemma i byn Gustafs i Dalarna. Även klassisk musik fanns i hemmet under hela uppväxten, hans pappa undervisar i fiol.
– Det känns bra att gå tillbaka och hitta det jag lyssnat på tidigare och hitta energierna i den musiken.
Han spelade dock inte hårdrock själv, det blev jazz redan från början. I gymnasiet handlade det mest om traditionell jazz. Då lyssnade han på Slayer. Nu nämner han Meshuggah som stora favoriter.
– Jag är också intresserad av noise och friform. Jag gillar i princip allt som John Zorn gjort och det vore en dröm att få spela med till exempel Mats Gustafsson, säger han.
I januari premiärspelade Center på Grönland och gör under februari konserter i Danmark och Norge. Och i mitten av april är gruppen givetvis med på Swedish Jazz Celebration i Stockholm.
– Förhoppningsvis kan jag bidra till att öppna synsättet att jazz inte behöver vara på ett visst vis.
Pierre Martin
|
.jpg)
_small.jpg)
Liraläsaren och frilansjournalisten Ingemar Junehall besökte Red Sea Jazz Festival i Israel och delger Liras besökare sina musikaliska intryck..jpg)
.gif)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
.jpg)
