Virtuost oudspel, koncentrerad improvisation och en konsertsal fylld av värme. Liras recensent Maria-Kaisa Jurva är lika imponerad av Le Trio Joubran nu som för två år sedan när hon första gången såg dem live.
Oudtrion från Palestina, de tre bröderna Samir, Wissam och Adnan Joubran i Le Trio Joubran, spelade i söndags kväll på Konserthuset i Stockholm. Till konserten hade gruppen utökats med slagverkaren Yousef Hbeisch, en av arabvärldens främsta percussionister, som även tidigare spelat med dem och som tillförde musiken ytterligare dynamik. Trions främsta kännetecken är annars den virtuosa fingerfärdigheten och improvisationen, som de verkligen behärskar. Med improvisationerna varieras låtarna och publiken får varje gång en unik musikupplevelse. Inte sällan blir låtarna långa men det blir aldrig långtråkigt eller enahanda, de tappar inte sin skarpa koncentration och publiken svarar med hjärtliga applåder låt efter låt. En Le Trio Joubran-låt är som en berg-och-dalbana, där lugna partier avlöser snabbare, nästan aggressiva stycken. Ibland är det långa och långsamma, melankoliska, nästan meditativa intron, sedan växlar musiken tempo, ett intensivt spelande tar vid och det är svårt att förstå att någons fingrar så fort kan röra sig över oudsträngarna. Kvällens konsert innehöll nästan uteslutande egna instrumentala kompositioner från trions två, hittills utgivna skivor, Randana (2005) och Majâz (2008). På den sistnämnda ingick också Yousef Hbeisch, och det albumet inledde det fruktbara samarbetet. En kärlekslåt, Ahwak, var dock inlånad från den klassiska arabiska repertoaren och sjöngs av Samir. Låten är skriven av den egyptiske kompositören Mohamed Abdel Wahab och brukade sjungas av Abdel Halim Al Hafez på 50-talet. Det var också en låt som de flesta arabisktalande i Grünewaldsalen verkade känna till – när Samir bjöd in publiken att sjunga med till refrängen uppstod ett lyckligt ögonblick av allsång. Låten Safar (som betyder resa) byggde framför allt på improvisation. Här visade bröderna sin humoristiska sida när de spelade i ett lekfullt, hejdlöst responsspelande härmande varandra. Så till den grad att publiken inte kunde låta bli att skratta, och det blev förstås varma applåder. Under en annan låt drar percussionisten iväg på en egen soloutflykt. Bröderna lämnar sina instrument och flyttar sig närmare Hbeisch och klappar händerna. En av bröderna griper tag i en trumma för att ackompanjera i Yousef Hbeischis solo. Sammantaget var det en magisk, lyrisk kväll med mycket poesi. Oavbrutet fascinerande, bländande vackert.
Maria-Kaisa Jurva
Kommentera
Lira.se - 2010-09-02
10:42:25
Karin har sett Gunilla Heilborns fantastiska dansförestä...
...llning Alaska, på Dans- coh teaterfestivalen. Med bra musik också!
Tidigare
Markus : äntligen lite färska recensioner på webben. Vi börjar med en renodlad partyplatta.
Tidigare
Karin piggar upp sig med svensk-norska folkmusikkvintetten Svers nya platta. Härlig energi!
Tidigare
Markus önskar alla en grymt svängig helg!
Tidigare
Karin överväldigas av Phil Mintons 70-talsinspelningar. Glad Day, låten Long John Brown och little Mary Bell till exempel. Var det bättre förr?
Tidigare
Jonas lyssnar på Dr John.
Tidigare
Jonas läser om riksspelmän.
Tidigare
Jonas vill ha kaffe
Tidigare
Karin violte och dansk pianojazz med Karen Bach Trios fina nya skiva Secret Rooms
Tidigare
Markus lyssnar på Abbey Lincoln (RIP) och Max Roach.
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »