Hög Standard (1975) Här finns fina exempel på Peps lyriska sida i de båda bitterljuva låtarna Kommunikationskollaps och Den grundlurade generationen. Titelspåret Hög standard, med sina filosofiskt samhällskritiska smockor, samt den ystra Persson ifrån stan återvänder man gärna till. En milstolpe.
Spår (1978) Genuin västindisk reggae blandat med Peps underfundiga texter om stressade stadsbor i Stabo och människans instängdhet i Hyreskasern. Skivan är ett bra exempel på den mångsidighet som är så typisk för Peps Persson.
Spelar för livet (1992) Blodsbandet med två blåsare och orgel. Uppsluppen reggae i Oh boy! Flera bluesnummer, bland annat Peps översättning av Robert Johnsons Stop breakin’ down (Häng inte på) där hans mästerligt blå munspel får vibrera fritt.
Hans musik är fylld av den blåaste blues blandad med suset från den svenska granskogen. Här är magin och nyfikenheten alltid närvarande. Möt Peps Persson, en innerlig musikant.
Musik är en av mänsklighetens största krafter med inbyggda oanade vibrationer som saknar begränsningar. Peps Persson har under hela sin karriär från mitten av 60-talet och fram till i dag, närmat sig denna kraft med öppna sinnen och i den funnit kärlek och styrka. Ur detta har vuxit fram en dialekt som är hans och ingen annans. Vare sig han sjunger på engelska eller skånska är det inom loppet av en sekund helt klart att det är Per-Åke Persson, alias Peps, som vi hör. Det råder ingen tvekan. Bland det svåraste som finns i musikskapandet är att våga låta sin egen röst få tala, att inte försöka låta som någon annan. Det är först då som musiken öppnar sig och de som lyssnar antingen tycker om det som hörs eller inte. Likgiltig kan ingen vara. Peps har aldrig varit rädd för att ge sig på genrer som kanske ingen trott att han skulle göra. I hans musik finns reggae, blues, polskor, schottis och bondvalser, allt spelat med stort hjärta och med en ärlighet som aldrig för en sekund faller platt. Peps Persson är en musikvagabond som hela tiden hittar nya dörrar att öppna och nya landskap att kliva ut i.
Peps, född 1946 , kom tidigt i kontakt med musiken. Han vann sin första gitarr i en tävling i ungdomstidningen Bildjournalen mot slutet av 50-talet. De första engagemangen fick han som trumslagare i olika dansband. Samtidigt spelade han gitarr och sjöng vid sidan av. Vändningen kom med Olle Helanders radioprogramserie ”I blueskvarter” på tidigt 60-tal. Serien fick Peps att upptäcka bluesen och han förstärkte sin instrumentuppsättning med ett munspel. På 60-talet gjorde han några singlar, bland andra Got my mojo workin’ och en lp, den senare tillsammans med pianisten ”Slim” Notini. Mot slutet av decenniet kom framförallt en uppmärksammad lp, Sweet Mary Jane, tillsammans med den Örebrobaserade gruppen Blues Quality.
Peps nådde nu nationell ryktbarhet, och när den legendariske amerikanske producenten Sam Charters flyttade till Sverige och började arbeta för skivbolaget Sonet fick han upp ögonen för Peps. I början av 70-talet tog Charters med Peps till Chicago. Där spelade han in en dubbel-lp, The week Peps came to Chicago, med bland andra pianisten Sunnyland Slim och Little Walthers kompgrupp. Under två dagar gjordes lysande bluesmusik, och att spela med de musikerna var säkert en sanndröm för honom. Men Chicagoresan blev också ett vägskäl. Han funderade på rollen som vit bluessångare från skånska Tjörnarp och började skriva sina texter på svenska. Detta låg också i tiden. Vietnamkriget och usa fördunklade horisonten och proggrörelsen här i landet lyfte fram och värnade om det genuint svenska. Peps beslut att sjunga på svenska var hans eget, utan att han sneglade åt någon trend. Det har Peps aldrig befattat sig med. Han började helt enkelt att rota i sina egna rötter och kom att intressera sig för tidig reggae, som hade likheter med både polskor och schottis, vilket tilltalade Peps. 1975 spelade han tillsammans med sitt Blodsband in den numera kultförklarade skivan Hög standard, som är ett bra exempel på Peps egen blandning av olika musikkulturer. Här finns bland annat en reggaeschottis – Persson ifrån stan – med ett klarinettsolo av Roland Keijser. Solot vibrerar av klichéer spelade med en glöd som om det var första gången denne ädelmusikant använde dem. Jag hade själv den stora glädjen att deltaga vid den här inspelningen. Jag minns fortfarande tydligt Peps försynta sätt att instruera Roland och mig om hur han hade tänkt sig arren för oss båda blåsare. Allt växte fram med en absolut självklarhet. Här fanns inga hårda kanter utan bara äkta och bubblande musikanteri från hans sida. Den musik som vi samlades runt där i studion i Stockholm på hösten 1975 var fylld av äkta glädje. Mot slutet av 70-talet träffade Peps på en mer västindisk variant av reggae genom bland andra sångaren och gitarristen Tony Ellis. De gjorde den utmärkta skivan Spår tillsammans 1978. Tidigt 80-tal kom plattan Persson sjunger Persson. Det är helt enkelt skåningen Edvard Perssons kända visor och filmmelodier i Peps personliga tolkningar. En absolut pärla.
Under stora delar av 90-talet återgick Peps Persson till bluesmyllan. På mindre klubbar spelade man på trio med ”Fjellis” Fjellström gitarr, Peps munspel och Bosse Skoglund trummor. Ibland arbetade han med en större grupp med orgel och blåsare som saxofonisten Håkan Broström och den underbare trombonisten Bertil Strandberg. De kan bland annat höras på skivan Spelar för livet. Annars var Blodsbandet vilande och återuppstod igen för tre år sedan. Peps har under hela tiden gjort inspelningar och turnerat flitigt. Peps perssons musik sätter sig i hjärtat. Här finns en innerlighet och respekt för musikens flöde oavsett genre. Peps musik kommer smygande till lyssnaren. Han har själv skrivit många melodier och texter eller med stor känslighet gjort översättningar av standards ur blues- och reggaerepertoaren. Genom nästan alla år har han samarbetat med trumslagaren Bosse Skoglund . Deras personkemi är i absolut balans och har skapat många spännande ögonblick. Peps är inte bara blues och reggae, utan också en ömsint tolkare av olika former av visor, valser, schottis och andra dängor. Han har med stor envishet hållit sin linje och mejslat fram sin speciella plattform i det musikaliska landskapet. Peps Persson är i sanning en innerlig musikant.
HEYEENETRIBE (2010-06-05 (11:36:51) ) nu tar vi eufemisterna Hare Krishna!
Ingela Ekman Visby (2010-03-27 (15:32:49) ) Var spelar Peps??? 2010
Dennis Westerberg (2009-11-12 (12:33:54) ) Gillar denna artikel...och Peps äger :-) //Dennis i Bloosblasters
Per / Lira (2009-06-03 (20:43:36) ) Hej Detha Lira har inga uppgifter om Peps men du kan ju försöka med hans bokningsbolag - nojestorget.se (08-19 50 50 eller maila info@nojestorget.se)
Ha en fin sommaravslutning Per / Lira
Detha Bohlin (2009-06-02 (10:18:57) ) Hej! Skulle vilja få kontakt med Peps Vet ej hur Har en vansinig, kanske omöjlig idé Jobbar på en förskola i Jonstorp (nära Höganäs)där vi nu på fredag den 5.6 skall ha en sommaravslutning Som sista häftiga nummer skall vi sjunga Peps Alldeles lagom med ukulele-ackompangemang Vår idé är att Peps bara skulle dyka upp Kanske sjunga med Kan man nå honom på något sätt? Kan ni förmedla detta meddelande?
Kommentera
Lira.se - 2010-09-02
10:42:25
Karin har sett Gunilla Heilborns fantastiska dansförestä...
...llning Alaska, på Dans- coh teaterfestivalen. Med bra musik också!
Tidigare
Markus : äntligen lite färska recensioner på webben. Vi börjar med en renodlad partyplatta.
Tidigare
Karin piggar upp sig med svensk-norska folkmusikkvintetten Svers nya platta. Härlig energi!
Tidigare
Markus önskar alla en grymt svängig helg!
Tidigare
Karin överväldigas av Phil Mintons 70-talsinspelningar. Glad Day, låten Long John Brown och little Mary Bell till exempel. Var det bättre förr?
Tidigare
Jonas lyssnar på Dr John.
Tidigare
Jonas läser om riksspelmän.
Tidigare
Jonas vill ha kaffe
Tidigare
Karin violte och dansk pianojazz med Karen Bach Trios fina nya skiva Secret Rooms
Tidigare
Markus lyssnar på Abbey Lincoln (RIP) och Max Roach.
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »
Spelmannen Per-Olof Moll som fick Zornmärket i guld 2009 bland annat för sitt traderande av musik från Särna avled för några veckor sedan. 2003 gjorde Moll skivan Jaggu lekar med mångårige spelkamraten Per Hardestam. Sommaren 2010 hade duon spelning på Ransätersstäman – vi länkar till en videoinspelning från tillfället.
.gif)
.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
