”Tidningarna har trott att det är Magnus som arrangerat allt. Och det är ju ett jätteintressant fenomen, men det förvånar mig inte en sekund.” Bilder Pressbild(stora) Pierre Martin (små)
När Lina Nyberg och Magnus Lindgren fick möjlighet att göra ett storbandsprojekt fanns redan idén till Brasil big bom sedan länge. Både Magnus och Lina hade varit i Brasilien och kände starkt för landets musikskatt. Brasilianska musiker var tidiga med att inte bara ta till sig den amerikanska jazzen utan de lät den också smälta in i den egna traditionen och på det egna språket.
– Vi hade pratat om att det vore roligt att göra en storbandsskiva tillsammans, men från början var det inte bestämt vilket sorts musik det skulle vara, säger Magnus. – Men vi hade båda varit i Brasilien ungefär samma period så vi hade intresse för musiken, fortsätter Lina och påpekar att syftet inte varit att spela brasilianskt på brasilianskt vis, det hade bara blivit pinsamt. Lina och Magnus har låtit sig influeras av möten med Brasiliansk populärjazz och sedan gjort om musiken till något som även känns eget. Lina säger att det finns ett väldigt öppet musikklimat i Brasilien och hon tror att Brasil big boms sätt att tolka landets klassiska låtar säkert skulle vara uppskattat. – De är verkligen intresserade av att man gör något av deras musik. Men några av låtarna är så välkända att en brasiliansk musiker knappt skulle komma på tanken att spela dem, säger hon.
Det är i mitten på mars och Magnus Lindgren har precis kommit tillbaka från en ny Brasilienresa. Lina bor ett kvarter från Magnus på Södermalm och hon har med sig en första version av skivan som spelats in i en studio på Sveriges Radio två månader tidigare. Linas syster Matilda Ruta har illustrerat skivomslaget med motiv som liknar något mellan barnboksillustrationer och sjömanstatueringar. Det är en studioskiva men en väldigt levande sådan. – Det gick snabbt att spela in skivan. Vi repade två dagar och gjorde en spelning på Mosebacke. Sen var vi redo för studion, säger Lina. Brasil big bom är ett lekfullt trettonmannaband som trivs tillsammans. Alla får komma till tals och det är på gränsen till millimeterrättvisa när det gäller fördelningen av solon. Musikerna är handplockade och bor utspridda i landet. Mycket av arbetet det senaste året har handlat om att planera. – När vi väl satt igång att skriva arrangemangen gick det ganska snabbt. Vi har arrangerat ungefär hälften av låtarna var och några tillsammans, säger Magnus. Lina har också översatt portugisiska texter till svenska. Hon har lärt sig språket på sina resor, men översättningarna är fria och personliga.
Några veckor senare startar turnén genom landet med premiär på Swedish Jazz Celebration i det alldeles nybyggda Kulturens hus i Luleå. Stora konsertsalen är fullsatt. Mycket bättre start på en turné är nog svårt att få. Kritikerna är positiva, även om några förväntat sig något mer traditionellt brasiliansk och flera verkar förutsätta att Lina enbart är med i egenskap av sångerska. – Tidningarna har trott att det är Magnus som arrangerat allt. Och det är ju ett jätteintressant fenomen, men det förvånar mig inte en sekund, säger en luttrad Lina Nyberg. Sedan följer spridda spelningar under månaderna som följer. – Utan Rikskonserters turnéstöd skulle det varit väldigt svårt att genomföra. Bara resorna för tretton personer blir ganska mycket pengar, säger Lina. – Från början hade vi tänkt ha ett riktigt storband, vi gjorde till och med en demo med ett storband, fortsätter hon och men konstaterar att hon gillar den här storleken på ett band. Magnus håller med och säger att det största problemet med ett fullstort storband är att man inte får höra alla. – Det mindre bandets begränsningar har tvingat fram roliga sätt att lösa saker och man kan faktiskt få en hel storbandsklang i den här sättningen, med mer utrymme för individuella uttryck.
Nästa gång som jag får tillfälle att höra orkestern är i Konserthuset i Stockholm och nu har musikerna fått upp brasiliansk temperatur. Linas sång är ledig och lekfull när hon sjunger sin version av Um tom: “En ton har jag kvar, en ton blir mitt svar, en ton om ni ber.” Stämmorna lämnar plats åt varandra. Solona är eldiga och kompet svänger mer än det mesta. – Att höra låtarna utvecklas på konserterna är som att åka med på ett tåg och se vart det hamnar. Med tiden tappas respekten för låtarna och arrangemangen blir bara en liten del, säger Magnus. Lina säger att samtidigt som det ingår i arrangeringsarbetet att ha förutfattade meningar om hur det kommer att låta, så måstede lämna en del öppet till musikerna. – Och när man har sådana här duktiga musiker blir det dessutom både bäst och roligast för alla så, säger Magnus.
Sista konserten på turnén är på jazzklubben i Umeå. Stämningen i Studion i Folkets hus är tätare och det blir en uppsluppen och kraftfull final, men Lina och Magnus säger att projektet definitivt inte är avslutat. – Det är tråkigt att det är över för den här gången, man kommer på saker medan man spelar, låtar man skulle vilja göra. Så det är klart att det vore kul att arrangera mer även om det inte är aktuellt med en ny repertoar just nu. Sen finns det faktiskt en seriös skiss på att åka till Brasilien. Vi får se.
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »
.jpg)
_small.jpg)
Liraläsaren och frilansjournalisten Ingemar Junehall besökte Red Sea Jazz Festival i Israel och delger Liras besökare sina musikaliska intryck..gif)
.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
.jpg)
